Monthly Archives: April 2012

Speciellt som ensam tjej

Jag befinner mig just nu i Hua Hin i Thailand. I några veckor är jag här och kodar och slappar vid poolen lite om vartannat. Solen gick upp för inte så länge sedan och det här är vad jag ser från verandan där jag sitter just nu:

God mat, underbar färsk frukt, långa stränder, massage vid poolen… jag har det ganska bra. Njuter av vad livet erbjuder. Det finns dock ett litet gruskorn i min cocktail. Jag blir varnad för allting som är roligt, och varningarna avslutas med “speciellt som ensam tjej”.

Första dagen jag kom hit skaffade jag en moppe, vilket är det absolut bästa och roligaste sättet att ta sig fram, speciellt på småvägarna. Den thailändska trafiken är ganska oförlåtande (3 personer om dagen dör i olyckor), men om du lyckas falla in i rytmen och tar för dig när det finns plats så går det bra. Nästa dag fick jag höra att köra moppe skulle man absolut inte göra. Antingen så blir man påkörd eller så blir man stoppad av polisen, som man sen måste muta för att komma loss, “speciellt som ensam tjej”.

Jag tog en promenad runt om i området en sen eftermiddag. När solen började stå ganska lågt på himlen blev jag stoppad av ett par, en finländsk man och en thailändsk kvinna, som absolut insisterade på att köra mig till stora vägen, för här kunde jag inte gå när det blev mörkt, “speciellt som ensam tjej”. Det var ju så klart vänligt av dem, men fick mig ändå att känna mig som en tonåring som blivit åtsagd att inte gå hem genom parken mitt i natten på fyllan.

När jag åker och handlar mat så hänger jag på mig en ryggsäck och ger mig ut på moppen. Igår blev jag tillsagd att inte göra det, för det var vanligt att någon ryckte i ryggsäcken så att man ramlade, “speciellt ensamma tjejer”. (What?!) Det var då jag började fundera. Jag är 36 år, jag driver min egna firma, jag har bott i 4 länder och rest över halva jordklotet. Jag har körkort, betalar min hyra och min skatt, jag är bra på mitt jobb. Ändå är epitetet “ensam tjej” det första som kommer upp.

Ska det vara så? Oavsett hur vuxen man är eller vad man åstadkommer så är man alltid extra sårbar och utsatt som ensam tjej? I så fall tänker jag reclama det. That’s right, jag åkte till Thailand, jag körde runt på en moppe (med ryggsäck), jag åt mat från gatuvagnarna, jag hade is i min läsk, jag pratade med främlingar och jag gjorde allt som ensam tjej!

Angelika Olsson på en moppe i Hua Hin

Det här med startups verkar ju skoj

Sedan ett par månader tillbaka har jag jobbat på en startup-idé tillsammans med Annika Lidne. Jag har ganska nyligen börjat koda på lösningen, som jag bygger i Django. Det är mitt första projekt i Python och Django, och varje kodrad är resultatet av ett flertal googlingar. I love it. Som en extra uppmuntran vann vi en tävling anordnad av advokatbyrån Wistrand, kallad Startup Star.

När jag sa upp mig från Creuna för ett och ett halv år sedan så var det för att starta en enskild firma. Jag trivs väldigt bra med att vara fri och självständig. Jag vet inte hur många gånger jag har fått frågan om när jag ska börja anställa folk och jag förstår sällan varför den frågan kommer. Upplevelsen att vara fri och att inte behöva ta hänsyn till någon annan står ju i direkt motsats till att ha anställda som man är ansvarig för. Om jag trivs med den ena, varför i hela friden skulle jag vilja ha det andra?

Hur som helst, nu står jag ändå snart i begrepp att starta ett företag tillsammans med en partner, och vem vet? Kanske följer det anställda på det. Det heter ju att man ska aldrig säga aldrig. Men det tycker jag visst man kan göra. Det är väl bara att ändra sig sen.