Category Archives: Betraktelser

Livet är iterativt

I mitt yrke pratas det ganska ofta om projektmetoder, framför allt hur man på bästa sätt implementerar agila metoder i processen. En av begreppen är att jobba iterativt. Det betyder att du börjar med att bygga en liten komplett kärna och sedan bygger ut den i flera omgångar tills du har alla delar på plats. Poängen är att alltid ha något som fungerar, även om inte bilden är komplett.

Är det inte ett ganska passande mål att ha för sin personliga utveckling? Att alltid ha en kärna som fungerar, men att hela tiden förbättra och bygga på med nya kunskaper och erfarenheter.

#002

Speciellt som ensam tjej

Jag befinner mig just nu i Hua Hin i Thailand. I några veckor är jag här och kodar och slappar vid poolen lite om vartannat. Solen gick upp för inte så länge sedan och det här är vad jag ser från verandan där jag sitter just nu:

God mat, underbar färsk frukt, långa stränder, massage vid poolen… jag har det ganska bra. Njuter av vad livet erbjuder. Det finns dock ett litet gruskorn i min cocktail. Jag blir varnad för allting som är roligt, och varningarna avslutas med “speciellt som ensam tjej”.

Första dagen jag kom hit skaffade jag en moppe, vilket är det absolut bästa och roligaste sättet att ta sig fram, speciellt på småvägarna. Den thailändska trafiken är ganska oförlåtande (3 personer om dagen dör i olyckor), men om du lyckas falla in i rytmen och tar för dig när det finns plats så går det bra. Nästa dag fick jag höra att köra moppe skulle man absolut inte göra. Antingen så blir man påkörd eller så blir man stoppad av polisen, som man sen måste muta för att komma loss, “speciellt som ensam tjej”.

Jag tog en promenad runt om i området en sen eftermiddag. När solen började stå ganska lågt på himlen blev jag stoppad av ett par, en finländsk man och en thailändsk kvinna, som absolut insisterade på att köra mig till stora vägen, för här kunde jag inte gå när det blev mörkt, “speciellt som ensam tjej”. Det var ju så klart vänligt av dem, men fick mig ändå att känna mig som en tonåring som blivit åtsagd att inte gå hem genom parken mitt i natten på fyllan.

När jag åker och handlar mat så hänger jag på mig en ryggsäck och ger mig ut på moppen. Igår blev jag tillsagd att inte göra det, för det var vanligt att någon ryckte i ryggsäcken så att man ramlade, “speciellt ensamma tjejer”. (What?!) Det var då jag började fundera. Jag är 36 år, jag driver min egna firma, jag har bott i 4 länder och rest över halva jordklotet. Jag har körkort, betalar min hyra och min skatt, jag är bra på mitt jobb. Ändå är epitetet “ensam tjej” det första som kommer upp.

Ska det vara så? Oavsett hur vuxen man är eller vad man åstadkommer så är man alltid extra sårbar och utsatt som ensam tjej? I så fall tänker jag reclama det. That’s right, jag åkte till Thailand, jag körde runt på en moppe (med ryggsäck), jag åt mat från gatuvagnarna, jag hade is i min läsk, jag pratade med främlingar och jag gjorde allt som ensam tjej!

Angelika Olsson på en moppe i Hua Hin

Ut med det gamla, in med det nya

Igår åkte jag förbi en handelsplats, en sån där stor, som Barkaby eller Köpstaden utanför Göteborg. En av lokalerna tillhörde Schurgard, som precis byggt ett gigantiskt palats där människor kan förvara allt de inte vill ha i närheten, men inte heller vill göra sig av med. När jag tänker efter så har jag sett det på flera ställen, att på samma plats som du köper nya möbler så kan du även hyra plats för dina gamla. “Ställ in ditt gamla skräp här så att du kan köpa nytt… skräp.” Eller som min cyniske sambo uttryckte det: “Platsbrist är ingen ursäkt för att inte konsumera”.

Är du Fru eller Fröken? Nä, jag är Lagom.

När jag bokar en flygbiljett via sas.se (och säkert hundratals andra system) och ska ange detaljer om resenären, d.v.s. mig själv, så måste jag ange ifall jag är Herr, Fru eller Fröken. I Sverige är det knappast kutym att använda personliga titlar, så det känns ganska krystat.

Inom interaktionsdesign finns det en teori som säger att en användare bygger upp en mental modell av ett system. Ju mer användaren vet om systemet, desto mer lik blir användarens mentala modell den konceptuella modellen, som representerar hur systemet faktiskt fungerar.

I fallet med att ange titel så har jag som användare två kunskaper som spelar in. Som någorlunda berest och allmänbildad så vet jag att personliga titlar är mer vanliga i resten av Europa än i Sverige, om än inte hos yngre generationer. Som utvecklare vet jag att flera olika system måste tala med varandra för att få till en flygbokning, och där måste viss förbestämd information anges, oavsett om det inte passar alla kulturella variationer.

Detta leder till att jag egentligen inte ifrågasätter varför jag måste ange en personlig titel. Men vad ska jag välja? Är jag Fröken? Nä, för jag är inte 12 år gammal och blir tilltalad av en kypare i frack. Är jag Fru? Nä, för jag är inte gift. Däremot är jag sambo och förlovad. Det är motsvarigheten till Lagom när det gäller relationer. Det är för mycket att kalla sig Fru och för lite att kalla sig Fröken, men sambo är precis Lagom.

Missuppfatta mig inte, jag tycker om Lagom. Jag tycker det är det bästa ordet som finns, något att vara stolt över och exportera till andra språk. Det finns många bra ord i engelskan som inte har någon vettig motsvarighet på svenska (t.ex. nevermind och whatever), men Lagom är bara vårt. It’s not too much, it’s not too little, it’s just right. Lagom, helt enkelt.