Ode till kodning eller Min relation till programmering

Jag är tacksam för att jag får jobba med något jag älskar. Men ibland hatar jag det. Jag hatade det i lördags när solen sken över ett snövitt Stockholm och varenda kotte var ute på långa promenader runt Södermalm. Bland andra min sambo, som kom hem med kameran full av vackra vinterbilder. Istället satt jag en hel dag och försökte installera Django och alla dess tillbehör på min mac. Det gick ganska bra tills jag kom till steget att installera bryggan mellan Python och MySQL. Hej då, resten av dagen.

Jag har aldrig tagit droger. När jag blir gammal och skröplig tänker jag bosätta mig i en bungalow på någon strand och röka gräs resten av livet, men just nu behöver jag min hjärna. Det närmsta jag kan komma ett drogliknande begär är att inte kunna lämna ett tekniskt problem olöst. Det går bara inte, oavsett hur vackert vädret är eller vad jag egentligen hade tänkt göra den dagen. Och då hatar jag det. Men morgonen efter så upptäcker jag att det finns ett extra ‘/’ i en konfigureringsfil och när jag tar bort det så fungerar hela kedjan. Och då älskar jag det igen! Hurra! Uppfylld av segerkänslor, lycka och tillfredsställelse och It’s good to be the Queen!

Att kämpa med ett problem av det här slaget är lite som att bråka med sin käraste. Det börjar som en irritation, växer till ett uppblåst gräl och slutar i att man inser att det man bråkar om är ganska fånigt och så går det över och man är kär igen.

Om jag inte jobbade som utvecklare så skulle jag vilja vara trädgårdsmästare eller snickare. Jag har känt så länge men kunde inte riktigt förklara dragningen innan jag insåg att det jag gör nu är ett hantverk. På samma sätt som att plantera ett frö och se det växa till en blomma, eller att börja med en hög plank och skapa ett vackert bord, så börjar jag med blanka filer som jag fyller med ord och tecken för att skapa en webbplats. Att börja med ingenting och skapa något som ger glädje eller nytta till någon annan är givande. Och att kunna peka på något och säga “Det där har jag gjort” är väldigt tillfredsställande.